Är du värd något? Vem bestämmer det? För att ha ett värde, måste man ha värderats av någon. Är man älskad, är man tillskriven ett högt värde, men är man hatad så har man fått ett lågt värde av denne någon.

Nu blir det viktigt vem man lyssnar på, för om du inte är omtyckt eller önskad, har du då ett värde? När du blir gammal och ligger på en sjukbädd och ingen verkar bry sig längre, har du då förlorat ditt värde? Eller när du ännu inte är mer än ett foster och livets omständigheter har gjort att du tillskrivits ett värde, mindre än livets bekvämligheter, är det då inte bättre att dö? När ingen ser dig, när ingen önskar dig, har du då ett värde?

I många människors ögon har du inte det.

Men i Guds ögon har du det! Han ser dig alltid, när du sitter eller står, går eller ligger, det ser Han (Bibeln, Psaltaren 139:1-4). Där har du en, som alltid älskar dig och som har gett dig ett värde, större än det någon människa kan ge. Vad än människor säger, så har du ett högt värde, för Gud har sett dig.

Hur länge har Han sett dig? Sedan du blev kristen? Nej, redan i moderlivet! Där skapade och sammanvävde Han dig (Psaltaren 139:13-16), helt enligt sina planer. Och så högt älskar Gud dig och alla andra Han har skapat, att Han dog för dig, så att om du tar emot det och tror på Honom, skall du dessutom få evigt liv (Johannesevangeliet 3:16)!